Nu börjar det ordna upp sig!

Först en klassisk bild.

Lite fånigt kort jag vet, men rätt talande.

Nu kör vi vidare på temat förnedrande:

 Vänster: januari 2012 BMI: 49,8
Mitten: april 2012 -20 kg BMI: 42,3
Höger: november -45 kg BMI: 33,3

Nytagen bild!

Nu när jag gått ner mer än 40 kg så hade jag väl tänkt förnedra mig åter med att ta och lägga ut bilder. Vassego!

Vaddå att ni inte ser mig??? 

!!!!Sjjjukt stolt!!!!

I dag har jag varit på återbesök till Skönvikt. Sex månaders kontrollen. Gick igenom med bravur! Fina värden, fick tillskott av Kalcium och zink men det var väntat. 
Allt hår jag tappat och naglarna som skivar sig hela tiden beror på lågt zink. Jag hade brustabletter eller att käka 1 kg räkor varje lördag att välja på. Lätt val för mig som oälskar skaldjur...

BMI har gått ner från 49 till 33,6. 

Läkaren räknade ut att jag gått ner 5 kg mer än vad som förväntades vid TOLVMÅNADERS KONTROLLEN!!!! 

Liiite stolt???? Japp!

Och det fanns inget som pekar på att jag inte kommer att gå ner mer heller!

Nu går det mer i perioder men vågen kommer att peka mer neråt vilket är underbart.
Och ett kvitto på att jag faktiskt har skött mig exemplariskt! 
Jaaa, jag gör inget halvdant, sån är jag och det är en bra egenskap.

"Jag hade förstått vad som krävdes, jag hade gått på KBT för att komma till rätta med ätproblematiken och förstått allvaret i och med att jag genomgått en operation och insett att det krävdes hårt arbete för att nå så fina resultat"

Några nog ordagrant, han var fånigt nöjd läkaren och jag är en fånigt nöjd patient. Som inser att jag faktiskt har gjort ett hästjobb med mig själv. 

Nu ska jag klappa mig på axeln och faktiskt inse att 

jag har gjort något bra!

Aldrig, aldrig mer.

Hittade lappen i mina gömmor. Huvva! Vilken karaktär jag hade (mellan 12/1-30/5) ibland fattar jag inte riktigt.
Att nåt så svårt som att gå på ren kur kan vara så enkelt (för mig) och nåt så enkelt som att äta rätt och motionera kan vara så svårt (för mig).

Jag pratar alltså om Cambridge.

Samma smak 6 ggr/dag i 20 veckor.  Mint-choklad.

Känns skönt att slippa.

Heeeelt underbart!

Tror nog inte att den som inte upplevt kan förstå den här ljjuvliga känslan!

Långsamt, det gååår lååångsamt nu.

Står nog nu på den första berömda platån. När kroppen börjar anpassa sig och man står då still i vikt ett tag. Jag har gått ner -1,1 kg den senaste månaden.
Varit på första semestern som opererad. Det är inte så lätt kan jag meddela. Måltidsordningen var starkt nerbantad. Åt knappast 6 ggr/dag. Drack inte 1,5 liter vatten och fick inte i mig tillräckligt med proteiner. Men det gick rätt bra ändå.
Är inne på rätt spår nu när jag är hemma igen.
Nu har jag välkomnat underarms benet, ringfinger knogen är så vacker så nu när jag ser de. Även revbensbågen börjar göra sig påmind. Roligt att upptäcka nya saker.
Men nu så åskar det så  nu blire vin på altanen!

-Visa hur du skulle se ut efter att ha gett mig en rejäl spark i grenen, sa M och ja, såhär skulle jag nog se ut. 

Uppfyll delmålet, check!

Veckan innan min operation så sneglade jag på jeansen jag köpte när jag var "som minst" för fem år sedan. De såg så ynkans små ut att det var skrattretande, hur nu brallor i storlek 48 kan se såå små ut!!

Men just de här brallorna var viktiga, för om jag kom i dem, då jäklar hade jag minskat. Veckor och åter veckor har gått och så i morse så var det dax, de satt som en smäck!
Vilken känsla!

Minskat med 12 steg i mitt BMI. Rätt nöjd. Helst när de "garanterar" att man går ner 13 steg med operationen men läkaren har gett mig en individuell viktplan som visar på många fler härliga minus på vågen!

Tjockismöte i Säter

Tack för din kommentar Nina, den värmer!Även om dina krav på idoler har gått ner sig rejält sedan Joe McIntyre, eller inte förresten?

Nej jag ändrade mig, du HAR bättre smak now-a-days!

Jo i går klev jag in på stället som får seismografen i Uppsala att slå volter.
(För er som inte vet så är det en makapär som registrerar rörelser i jordskorpan o som kan bestämma en jordbävnings styrka. Lite kuriosa.)
Ett tjockismöte rätt och slätt. Mattias var med på ett info möte förra året och hans kommentar efteråt var:
- Det var det tyngsta möte jag nånsin varit på.

Nu var det uppföljning efter operation tillsammans med dietist (och hon är så kanonbra Anette!).
Det är intressant det här. Man får en chans som tjockis att få rätsida på vikten och så tar man den inte!!! Jag blir matt av bara tanken. Här sitter jag med en hoper människor de flesta 50+ som missköter sig och dessutom är rätt stolta över det.
En tjatade om hennes "lilla" som visade sig vara en dotter och hon påtalade många gånger att hon äter mindre än sin "lilla".
En annan ville väldigt gärna tala om att han skulle bli pappa i slutet av januari (vilket gör att han fan knappt har klivit av) och att han minsann kunde äta en hel pizza, att han misskötte sin diabetes nå alldeles gruvligt och att han inte tog sitt Behepan alls. Samt att han var trött som en gnu (haha tänker jag som är en skadeglad jäwel, kanske finns orsaker till det???).
En hon måste dricka till maten, annars funkade det inte. Hon hade inte ens försökt låta bli.
En annan måste ha varit sponsrad av Imsdal-vatten och de som producerar Skyr för det var det enda hon åt.
   
Min enda fråga var om jag ska äta Kalcipos i förebyggande syfte då jag inte dricker mjölk längre.
När jag fått svar på frågan så kunde de muttra på om sina mysko bekymmer.
De flesta verkade vara med i Gastric Bypass ringen som finns på Facebook. Jag har aldrig varit ett fan av den sida, klubbar för inbördes beundran är inget för mig men det första jag gjorde när jag kom ut var att gå ur den, ögona böj!
Sidan är inget jag kan rekomendera alls. Det sprids konstiga rykten helt tagna ur luften som att man kommer att explodera på insidan om man som opererad dricker kolsyra!
Eller en kille som är ihop med en tjej som dricker och det är sååå synd, om honom! Och så kan han få andra själlösa och tröstande kommentarer. Bra om han mår bättre men det är väl ändå fel forum?
Så nu har jag spytt galla!
Nä, förresten jag kan inte spy galla längre efter op, så då har jag bara skrivit lite. Och inget dumt. Bara snällt.

Skalle-Pär

Jisses va hår jag lossar. Färgade mina strån och jag har fått såna där tinningar som killar brukar få, ni vet Magnus Carlsson innan han transplanterade hår.

That´s me!

Jag var beredd på att hår skulle lossna (för att kroppen ställer in sig på svält och ger ifrån sig så lite den kan till "onödiga" grejer) men inte att jag skulle fälla päls likt en schäfer...
Satt häromkvällen och gick igenom kort som jag ska framkalla, hittade en del bilder som är intressanta:

Såhär glad ser en nybliven 30 åring ut! Som på den tiden tog sig tid att springa på solarier och noppade ögonbrynen hos en som kunde! Vikt? Ca 10 kg mindre än idag.

Blomster och glada miner! 

Här är det innan jag får ett anfall och tokbantar med pulver. 

Jackan får jag ihop men inte mycket mer, nu är den så stor att jag funderar på att göra mig av med den. Angenämt problem!

Grosse kvinna! Nja, Erik såg väl inte heller så nöjd ut. Två surfisar på samma kort. 

Nu har jag gått ner 32,7 kg. Idag har jag knatat 9 km och jag har mina förhoppningar att jag ska ha gått ner 8 hg till nästa vecka. Det är nämligen lika mycket som Erik väger som jag då gått ner, 33,5 kg. Den som lever får se.

Sen dumping och Gin?

Milda makaroner vilken sen dumping jag råkade ut för igår. Är huvudet dumt får kroppen lida heter det ju och uttrycket har aldrig stämt in så bra!
Jag åt ost och skinksallad på jobbet, fort och jag tuggade slarvigt. Tänkte själv på att det gick så bra, i vanliga fall tar det stopp och jag får vänta på att allt som ska passera gör det innan jag kan ta lite till.

Efter en timme så mådde jag inte bra. Alls. Jag satt i telefonrådgivningen och däremellan så gick jag på toa och försökte spy för att jag mådde så illa. Liksom kände hur isbergssalladen åkte berg och dal bana...
Frossa, diarre, knip, uppblåst mage, illamående och allmänt sjuk i kroppen, satte jag mig på toagolvet och skakade en bra stund. Sen gick jag in till min plats och la fötterna på skivbordet i 20 min och sen vart det bra.



- Det är Gin, sa Mattias. För det luktar enbär.
-Nä, det luktar hembränt hävdade jag.

Sen var jag väl tvungen att övertyga honom om att det var HB. Jag vet inte hur jag tänkte för att övertyga honom så kanske inte just jag  behöver ta en klunk?
Det kan ju lika gärna vara spolarvätska och om han inte tar en smutt så finns det väl inget bevis på att det jag tror stämmer??
Nåväl, en halv kapsyl och fylltant Marie såg dagens ljus.
Satan så packad jag kände mig! Varm och pirrig i hela kroppen och hheeelt full i huvudet.
Men efter ungefär 20 min så var allt som vanligt igen.
Fatta hur billig i drift jag kommer att bli! Ett glas vin kan få mig att hålla igång hela kvällen, och sen pang! nykter igen. Fast jag vet att alkoholen stannar i blodet längre nu och att alkoholen inte tar omvägen förbi magsäcken och hälsar på utan går direkt till tarmarna så jag vet, jag ska vara försiktig.
Så därför har jag beställt:


Lasse Stefanz vin!

Tänk er, då ska jag sitta och fyllesjunga "de sista ljuva åren" och andra fina sånger på altanen! Mattias hatar LS så helt själv kommer jag att vara, sååå farligt kan det ju inte vara att dricka detta. Trodde jag. Det var innan jag fick syn på:


Dessa bilder väcker en del frågor.
1. Är gubben blind?
2. Är han för snål för att klippa sig eller saknar han självinsikt?
3. Var är blindkäppen/blindhunden?
4. Borde han inte satsa på en stylist, jag har aldrig fattat varför man som offentlig måste ha en sån. Tills nu.
5. Varför säger inte hans kompisar åt honom? Han ser ut som en uteliggare mer än dansbands sångare.
Men så läste jag att kraken var svårt sjuk. Oj, man ska INTE skoja om sjuka människor. Dessutom så hade han drabbats av en svår neurologisk sjukdom.
Det visade sig vara karpaltunnelsyndrom som man får i handlederna efter att han spelat trummor. Det är nu opererat och anses nog inte som att det är en svår neurologisk sjukdom, hur gärna man än vill.
Så nu är Olle bara en stinn kille utan smak.
Hoppas vinet smakar gott.

Operation; tältprojektet.

Ja, så heter mitt nya "mission". Det är ett trevligt projekt som jag längtat efter i typ 25 år eller nåt.
Jag har rensat ut för stora kläder ur garderoben och förrådet, så nu ligger alla 54-56 skamset nerkastade i två sopsäckar och väntar på kremering.
Härlig känsla att veta att jag inte kommer att behöva packa upp dem igen.


Japp mina gamla brallor kanske?


Häftigt!Australienskt tält för ormrädda.
Mattias drömtält!

Vet ni, en härlig sköterska jag jobbade med förut inspirerade mig till att genomföra en cykel och tält semester med familjen längst Göta Kanal.
Då kanske Mattias ska komma stånkande på sin 50 kg gamla militärcykel och med detta tält i släptåg!
Riktigt häftigt!
Och ja, semestern ska bli av. Nästa sommar.

Välkommen kära armbåge!

Jag hittade dig i söndags och blev sååå glad! Du har levt gömd och undanskymd i många år men nu så kan jag känna dig, din lilla knöl. 
Knäna välkomnade jag för några veckor sedan, liksom nyckelbenen. Sittknölarna har även de infunnit sig.
Ja, vardags betraktelser från en tjockis!

Mina viktigaste kilon!

De har jag precis gått ner, det slog mig idag. De är de här kilona som gjort mig piggare, gladare och nöjdare med tillvaron. De som gjort att jag lättare kan resa mig ur soffan, tvätta fötterna, sköta min hygien, orkar mer på dagarna och sover bättre, tom utan snarkofag ibland!


Visst jag kommer säkert att bli mycket glad över resterande förlust av kilon, men inga kommer att vara viktigare för välbefinnandet än dessa, så tack käre kirurg och tack käre jag själv som har kämpat och bytt livsstil, jäklar va duktig jag är!!!

Vardagen

kom ju plötsligt in i mitt liv igen. Som en blöt Lovikavante och inte alls efterlängtad. Har jobbat en vecka och tänk, det går riktigt bra! Roligt är det till råga på allt...
Maten fungerar bra, brukar sitta och pilla med mobilen när jag äter på jobbet, då tar det längre tid att få i mig maten. Har fortfarande svårt att äta i långsamt tempo när jag äter med andra.

Min promenader börjar mer och mer bli heliga stunder för mig! Känns som att jag är på rätt väg mot mitt mål, att börja löpträna!
Har som mål att röra på mig minst 30 minuter 3 dagar i veckan men jag uppfyller det målet med råge. Jag trivs bäst att gå ensam, då får jag tänka ifred och kan lyssna på musik och behöver inte anpassa mig efter andra, skönt och egentid är knappt nåt som existerat i mitt liv förut men nu har jag små, små stunder.

Vikten fortsätter att minska, -23 kg nu. Jobbkläderna ( i gamla storleken) hänger på kroppen men jag tänker inte byta än, måste njuta en stund till!

Sen är det inte alls så krångligt, invecklat, smärtsamt eller svårt att tvätta fötterna längre!

Tänk att en sån liten sak kan kännas så otroligt lyckosam för mig.

Jo lite skillnad på valrossen är det!

120406

120125

120125

120406

120125

120406

Tjooohooo!
Minus 20,6 och jag har gått ner 2 klädstorlekar!
Glad påsk!

Återbesök i Mora.

Dax för återbesök. Tog 20 minuter och hade kunnat hållas via telefon, märkligt i dessa spartider...
Nåja, han frågade en del grejer och räknade ut att jag gått ner 7 "BMI-pluttsteg" vilket var jättebra. Jag frågade om min viktnedgång var normal och han tyckte att den var mer än normal, eh, för mig går det ju sjukt seeeegggt.
Men med tanke på att jag var så pass lång (?) så var det vanligt att man inte hade en lika framgångsrik viktnedgång i början...Han räknade med att jag kommer att tappa 40 kg "pga operationen" och säkert 20 till om jag sköter min motion som jag ska. Plus de 20 jag redan har gått ner så kan jag meddela att det inte kommer att vara mycket Marie kvar efter detta..Spännande! Då kan jag verkligen gömma mig bakom skuggan av metreven!

Sen var det bra att jag varit och fått "behandlingar" med KBT terapeut, studier har visat att de som får sån behandling innan löper betydligt större chanser att få en mer effektiv och långvarig viktstabilitet.
Först trodde jag inte på det när jag var där i somras men faktiskt, vilka verktyg jag fått!
De kom fram till mer om mig själv och hur jag funkade än jag ens vågat närma mig i tanken.
Jag märkte för nån dag sedan att jag började småäta lite, på kvällen så kunde jag gå igenom stegmässigt och tänka enligt "KBT" och kom fram med både orsaken och lösningen på problemet, saker som jag inte skulle ha kunnat göra annars, härligt!

Nästa återbesök är i Säter 6 mån efter operationen.

"Utemat"

Japp, dax att testa den biten oxå. Var på Coco Thai och tog hem mat i lunchlåda. När Mattias satt i sig sin och även jag var mätt så syntes det knappt att jag ätit ur lådan.
Den hade lugnt räckt till tre måltider (om jag inte glömt den framme på diskbänken över natten då!).

Max fick bli nästa test ställe, jag beställde en Fajitasallad och en liten burgare. Åt nästan all köttfärs, lite gurka, sallad, gräddfil och salsa och nästan hela lilla burgaren (utan överdelen så mycket ska vi inte utmana ödet).

Igår var det After Work med jobbet, italiensk buffé. En smal skiva fläskfile, två potatishalvor, lite pastasallad, en salami skiva och melonsallad och en liten brödbit.

Inget missöde efteråt heller!

På måndag ska jag till Mora och träffa kirurgen som kopplat om mig.

Nä, det var INTE skoj.

Fick verkligen uppleva myntet båda sidor i lördags. Mattias åkte iväg en sväng och jag skulle vara hemma med div barn. Vi käkade, kände själv att jag äter för fort när jag äter med andra.
Och helst med småbarn. Det är alltid nåt som ska hämtas, nåt ska torkas upp osv. Nora gick in i vardagsrummet och jag visste att hon tänker somna i soffan vilket inte är så där strålande bra, att hon klockar in före 18 på kvällen.
Jag tog de sista tuggorna i farten. Synd.
Tänkte inte mer på det. Gosade med Nora en stund och satte henne i badkaret. Allt gick finfint tills de bekanta bubblingarna i magen kom. Igen. Och igen. Och till sist så måste jag bara gå på toa.
Så jag sitter på toa och Nora sitter i badkaret. Då tar varmvattnet slut. Hon skakar av köld, gråter, slutar gråta, hackar bara tänder, läpparna blir blåa av köld. Hon kommer ingenstans heller för resten av karet är fyllt av leksaker.
Och jag kommer ingenstans.
Jäklarns så irriterande. Så denna vecka när Mattias jobbar eftermiddag så har jag Eriks timstock med när vi äter. Den står inställd på 20 minuter och så lång tid får det ta, då går det bättre.

Nu sitter kläderna lösare och lösare, känner på hela kroppen att den blivit mindre, mycket mindre sen förra veckan. Roligt!

Jodå, jag lever!

Herregud så längesen det var jag skrev här! Det är fullt upp med att vara sjukskriven och jag tror att jag gillar hemmafru livet, lite lite grann!
Ett tag så trodde jag på fullaste allvar att kirurgen jävlades och kopplat mig fel. Jag kunde minsann äta mer än 2 köttbullar utan att bli mätt, jag dumpar inte, jag går inte ner hutlöst mycket i vikt och jag mår hur bra som helst. OCH jag kan äta en måltid utan att må pyton på mindre än rekomenderade 20 minuter. Så jag ringde dietisten i Mora och la fram förslaget att kirurgen kanske var på spexhumör den dagen jag låg där som Jesus på korset?
Hon trodde inte det. Utan att man kan aldrig garantera att den nya magsäcken är prick 2 dl utan min kanske var lite större vilket gjorde att jag inte blev mätt på 2 köttbullar. Och att jag går ner enligt dsk trappstegsmetoden, lite i taget (eller i mitt fall, mikroskopiskt i taget). Tålamod skulle jag ha, det är lika lätt att säga till mig att jag ska ha tålamod som det är att tala om för elefanten i porslinsaffären att han inte ska ha sönder nåt.
Det rimmar lika illa. Jag är ivrig av min natur, allt skulle helst ha blivit gjort igår.
Men så har jag kommit till insikt att jag lite grann lyssnat på andra som blir såå mätta, som inte är hungriga alllls och som man ser 6 mån efter op och de är skitsmala, de har ju oxå varit nyopererade...

Så jag inser nu att jag har nog skött mig för bra, ätit rätt, inte för mycket, promenerat en massa, rört på mig utöver det och inte haft en anledning att dumpa.
Igår åt jag tills det tog stopp, jag kunde inte få ner en bit till och då hade jag kanske fått i mig 3 dl.
Sen provåt jag lite hamburgerbröd och trodde jag skulle spy, vitt bröd var INTE bra.

Sedan den 23/1 har jagg tappat 19,2 kg och sedan förra veckan 3,8 så varför klaga...?

En vanlig dag.

Har fått en del frågor om hur mycket jag äter. Lite svårt att berätta då alla har olika preferenser om vad som är "lagom" och vad som är "lite" så jag gjorde som kändisarna i alla bloggar, tog kort på vad jag åt igår!

Frukost kl 07:

Rågflingegröt med jordgubbar och mjölk.

Mellis 1 kl 9.30:

Delikatessmacka med sesamfrön och Philadelphia ost.

Lunch kl 12:

1 potatis, morotsstuvning och en skiva Falukorv.

Mellis 2 kl 15:

Smoothie med naturell yoghurt, jordgubbar och en halv banan.

Middag kl 18:

En potatis, lax med Sambal oelek, tzatziki.

Mellis 3 kl 20:

Skalat päron.

Fick en fråga om när nästa kroppskort kommer. Hahaha! Ni får vänta en stund. Mattias sa när korten togs att han tyckte det var skoj att leka Slitz eller Café fotograf.
Jojo, undrade vad Bingo Rimer skulle säga om jag kom inklampandes och ville bli fotad för de tidningarna, antagligen skulle han tappa hästgaddarna i backen eller så skulle han ringa Kustbevakningen och be dem ta tillbaka valrossen som invaderat hans studio. Så håll er till tåls ett tag till!
Fast vid närmare granskning så är han inte så jävla snygg han heller!

Finfördelad kost

I 3 veckor.
Frukost: 1,5-2 dl mjölk/fil/youghurt +½ skiva knäckebröd med lättmargarin/mjukt pålägg eller 1-1,5 dl gröt+mosad frukt+ o,5-1 dl mjölk.

Mellis 1: Mosad frukt eller barnmatspure

Lunch: 50-75 g mager köttfärsrätt/mager falukorv/fiskbullar, 1 kokt potatis och mixad kokt grönsak+ lite sås.

Mellis2: 1 dl fil/yoghurt/keso/kesella+½ frukt som mixas.

Middag: 50-75 g mager köttfärsrätt/mager falukorv/fiskbullar 1 kokt potatis och mixad kokt grönsak + lite sås.

Mellis 3: 1,5-2 dl mjölk/fil/yoghurt+½ skiva knäckebröd med pålägg.

Så vill dietisten att jag ska käka.

Sammanfattning

Nu har jag öppnat så ni kan lämna kommentarer, eller frågor oxå för den delen. Ni kanske känner nån som ska operera sig eller funderar på att operera sig. Bloggen är öppen så den som vill får läsa, men skirv gärna vilka ni är som läser!

För att sammanfatta den senaste tiden så kan jag säga att jag först och främst är mycket tacksam över den hjälp och den stöttning jag fått av Skönvikt. Trodde inte att KBT studerna och matregistreringen skulle vara så bra och ge mig sån hjälp nu men det gör den.
Tyckte först att den bara sinkande mig för att få komma till operation fort men nu inser jag att det var värt all väntan!
Man tror att man har koll, men det har man inte alls och här har jag fått stött och blött mina erfarenheter och hur jag har handskas med olika känslor och hur mat har kommit in i bilden.
Första veckan efter operationen så fick jag i mig på tok för lite proteiner vilket inte var så bra, men lukten av mixad soppa kunde få mig att kräkas. Till sist blev allt ett enda stort drickande. Allt gick i varandra.
Nu när jag äter frukost, lunch, middag och tre mellanmål så blir det mer utrymme och bättre rutiner och det fungerar bra. Mjölk tycker jag fortfarande inte om att dricka, jag som älskat det tidigare. Nu smakar det bara ljummet och surt.

Det tar lite tid att lära sig allt, från hur många klunkar vatten jag kan dricka (går bra att "klunka" ett halvt glas halvlångsamt) till hur mycket mat jag kan ha på gaffeln (jag tar ca en msk och äter på assiett). En enda halvdumping har jag haft, åt då päronyoughurt. Sen har jag inte haft nån som helst känning vilket tyder mer på bra information före operation än att något annat. Ingen låg dag heller som jag blev varnad för. Jag mår bra!
Nu vet jag att jag tillhör den art människa som har en tjurigt enivs inställning till att vara stark. Jag lägger mig inte för att bli "uppassad" och känner jag mig svimfärdig när jag promenerar (gjorde det i fredags) så fortsätter jag gå. Svimmar jag så får jag väl luta mig ner åt dikessidan då...

Igår var det dax att plocka bort agrafferna, jag tog på några ställen jag nådde sen kom Mattias "Florens Nightingale" och tog resten. Det tyckte han var kul och han engagerade sig och var noggrann.

När han var klar så skojade jag lite och sa:

-Åh, herregud jag tror ett sår gick upp!!!

Han blev jätteskraj och jag skrattade, alla nöjda och glada!!

Igår så käkade hela familjen samma mat, har inte hänt på 6 veckor. Korv, potatis och morotstuvning, jag åt min portion på knappt 20 minuter, vilket är rekord. Allt kändes så bra och jag var mätt så jag misstänker ibland att de inte kopplat om mig alls. Men sen gjorde jag matlådor av resterna och insåg att de skiljer sig liite:

Dagen D!

Sitter med en skål rågflingegröt, hallon och mjölk och det går riktigt bra! Flytperioden är ett minne blott!
Eftersom jag fick en smula damp igår av att gå hemma så ska jag laga mat idag som jag kan frysa in, känns bra att ha ett mission.

Min vårdare Mattias bytte förband igår och gav mig som vanligt, Fragmin sprutan! Han börjar få in snitsen riktigt bra nu.