Sammanfattning

Nu har jag öppnat så ni kan lämna kommentarer, eller frågor oxå för den delen. Ni kanske känner nån som ska operera sig eller funderar på att operera sig. Bloggen är öppen så den som vill får läsa, men skirv gärna vilka ni är som läser!

För att sammanfatta den senaste tiden så kan jag säga att jag först och främst är mycket tacksam över den hjälp och den stöttning jag fått av Skönvikt. Trodde inte att KBT studerna och matregistreringen skulle vara så bra och ge mig sån hjälp nu men det gör den.
Tyckte först att den bara sinkande mig för att få komma till operation fort men nu inser jag att det var värt all väntan!
Man tror att man har koll, men det har man inte alls och här har jag fått stött och blött mina erfarenheter och hur jag har handskas med olika känslor och hur mat har kommit in i bilden.
Första veckan efter operationen så fick jag i mig på tok för lite proteiner vilket inte var så bra, men lukten av mixad soppa kunde få mig att kräkas. Till sist blev allt ett enda stort drickande. Allt gick i varandra.
Nu när jag äter frukost, lunch, middag och tre mellanmål så blir det mer utrymme och bättre rutiner och det fungerar bra. Mjölk tycker jag fortfarande inte om att dricka, jag som älskat det tidigare. Nu smakar det bara ljummet och surt.

Det tar lite tid att lära sig allt, från hur många klunkar vatten jag kan dricka (går bra att "klunka" ett halvt glas halvlångsamt) till hur mycket mat jag kan ha på gaffeln (jag tar ca en msk och äter på assiett). En enda halvdumping har jag haft, åt då päronyoughurt. Sen har jag inte haft nån som helst känning vilket tyder mer på bra information före operation än att något annat. Ingen låg dag heller som jag blev varnad för. Jag mår bra!
Nu vet jag att jag tillhör den art människa som har en tjurigt enivs inställning till att vara stark. Jag lägger mig inte för att bli "uppassad" och känner jag mig svimfärdig när jag promenerar (gjorde det i fredags) så fortsätter jag gå. Svimmar jag så får jag väl luta mig ner åt dikessidan då...

Igår var det dax att plocka bort agrafferna, jag tog på några ställen jag nådde sen kom Mattias "Florens Nightingale" och tog resten. Det tyckte han var kul och han engagerade sig och var noggrann.

När han var klar så skojade jag lite och sa:

-Åh, herregud jag tror ett sår gick upp!!!

Han blev jätteskraj och jag skrattade, alla nöjda och glada!!

Igår så käkade hela familjen samma mat, har inte hänt på 6 veckor. Korv, potatis och morotstuvning, jag åt min portion på knappt 20 minuter, vilket är rekord. Allt kändes så bra och jag var mätt så jag misstänker ibland att de inte kopplat om mig alls. Men sen gjorde jag matlådor av resterna och insåg att de skiljer sig liite: