Dagen D.

"Vaknade" efter en sömnlös natt. Tankarna snurrade. Kan väl inte säga att jag fick jättebra info om vad som skulle hända, vilka tider jag skulle passa osv. Men 05:30 stod det en ssk där som gav mig en drös tabletter varav en var extra välkommen, den mot oro. Sen fick jag dricka den smarriga drinken igen som skulle få mig att kolhydratladda (när hon sa det först så var jag orolig att jag skulle få ett par skidor och en nummerlapp och bli skjutsad till Sälen, men det visade sig att det var bra för sårläkningen). Sen låg jag och lögade mig i sängen någon timme, kollade presskonferensen där Prins "Boxer-Robert" Daniel sa att han fått en prinsessa, på min dag!

Sen fick jag gå och duscha och skrubba och jävlar vad jag skrubbade för inte ska ev infektioner komma från att jag fuskat.

Nyduschad, med landstingsskjorta och allt.

Opstrumpor och fina blå sockeplast!

Sen fick jag storfrämmande av kirurg-Johan som hade det rundaste huvud jag nånsin sett, såå söt! Han ritade på min mage och sa att om man hade genomgått kejsarsnitt så kunde "tarmkexet" ha vuxit samman och då kunde operationen ta längre tid.
Kl 07.45 var det dax, jag fick rulla min säng själv till opavdelningen. Där tog hela teamet emot mig, alla var så himla glada och snälla! Opsalen såg ut som en liten skrubb i jämförelse med Faluns!
En supertrevlig narkosskötare och sköterska var så befriande avslappnande till sitt sätt att jag helt kom av mig i min egen nervositet. De förklarade att eftersom jag var så nervös för att bli sövd så var de två som skulle se till att jag sov extra gott, skönt!
Naturligtvis var jag ju tvungen att kläcka ur mig till narkosskötaren att jag minsann skulle lura honom. När han bad mig räkna ner så skulle jag INTE sova, bara så att han visste om det.
Han antog utmaningen.
Sen så sa sköterskan att hon kopplat på steg 1. Det betydde sa den manlige narkossköterskan (som var på pricken lik Mattias från Plus) att de satte på lite lätt smärtlindring.
Han var busig Mattias från Plus-kopian. Jag dönade av helt. Och minns inget förrän jag vaknade på Uppvak 13:30. Dit hade jag kommit två timmar tidigare!
Jag mådde så vansinnigt illa och fick medicin mot det. Sen somnade jag som en klubbad igen. Och igen. När jag väl var vaken var jag pigg, sen somnade jag igen.
Jag fick gå upp på toa vid 14 tiden och trodde aldrig att det skulle gå, men det gick  utmärkt, jag var helt klar i knoppen. Sen somnade jag så fort jag lagt mig igen.
Tur att de sa redan dagen innan att jag skulle få vara kvar på Uppvak i 4-6 timmar, annars hade jag blivit orolig över att vara kvar där så länge.
Det som var drygt var att det gick så tungt att andas. Det pep i maskinen då min saturation låg på 89-90% vilket inte är nå bra alls. Jag fick en grej att andas i med motstånd som gjorde att mina lungblåsor öppnade sig lättare, så fort det pep skulle jag andas i grejen då slutade det pipa. Sen var blodtrycket jättehögt.
Mattias från Plus-killen kom förbi och sa: " Jag tror jag vann" haha, jo han gjorde ju det!



Vid 15.30 kom jag upp på avdelningen igen, kände mig som ett utskitet plommon. Men så kom vakenperioden, passade på att ringa Mattias och Abbe. 
Sen låg jag och slumrade och gick på toa några gånger. Kirurg nr 2 kom in, allt hade gått bra, operationen tog 2 h och 15 min. Käxet var väldigt sammanväxt, antagligen berodde det på att tunntarmen tittade ut för nästan 3 år sedan i samband med Noras födelse. Att bukhinnan sprack då hade nog gjort sitt till enligt kirurgen. Min lever var så liten och fin, det märktes tydligt att jag gått på pulver i 4 veckor. Märkligt när nån pratar om min inre organ!

Sen hände väl inte så mycket mer annat än att jag vet allt om Estelle Silvia Ewa Mary. Såg rubbet då det inte fanns så mycket annat att göra.
Blodtrycket var kanon, saturationen fortfarande rätt kass. Rökningen var nog en stark bidragande orsak. Så nu vet jag det, anledningen till att man ska sluta röka flera veckor innan en operation, det var INTE roligt att knappt kunna andas. Vill inte tänka på hur det hade varit om jag rökt ända in på opdagen. Huvva!