Först genomled jag 1,5 tim med dietist Anette (som är helt fantastiskt bra!) och en patient till. Det var vi som var gruppen. Shit!
Den andre höll hov nästan hela tiden. Och om jag satt där med lite halvdåligt samvete över att jag ibland kanske nallat lite väl (med mina mått mätt) i kakburken ibland så var det då inget dåligt samvete jag skulle ha över det.
Medpatienten käkade i stort sett bara godis. Och skröt om det, hela tiden.
Nä fy vilken människa. Jag fick i allafall svar på mina frågor.
* Man ska absolut kunna äta och dricka samtidigt.
* Äta lunchen på 7 min mot tidigare 20 min? Inga problem!
De tidigare riktlinjerna var mer för att undanröja sånt som kunde få oss att dumpa. Inget annat.
Det många kunde vara förvånade över var (både den opererade och omgivningen) att personen kunde äta mer och mer.
På det svarade Anette att det är klart att ni gör. Ni kan ju inte äta lika lite som ni gjorde 3 månader efter operationen, så att komma upp i en vuxenportion var att sträva efter.
Det är inte volymen som avgör om man är mätt eller inte, det är kaloriintaget.
Sen besökte jag läkaren Gudrun, en söt liten kvinna som skrattade och skämtade hela tiden. Alla prover såg jättefina ut, järnet var lite lågt men Hb såg bra ut så jag slapp järntabletter vilket jag är glad över.
Lever-njur-kolesterol-hormon-blodsocker prover var helt perfekt!
Hon mätte magen när jag låg ner och jag hade minskat 7 cm i höjd. Blodtrycket var ett riktigt skolexempel och jag har gått ner exakt 50 kg. Minskat 18 BMI enheter mot vanliga 13.
Jag fick ett stort MVG.
Så jag kostade på mig en riktigt bra -50kgs present
Är det nångång man ska kosta på sig nåt som kan göra att man fortfarande kommer att försöka nå sina mål med så är det väl då??
När jag räknade efter så kostade de lika mycket som min rökning gjorde på 5 veckor. Snabba är de också!
